Västmanland April 2017

En reseberättelse från naturreservatet Hälleskogsbrännan

Jag såg fram emot den här resan hela vintern. Att med egna ögon få se den förödelse branden 2014 orsakat men också se hur livet börjar om på nytt.

Men resan fick kanske inte den bästa starten. Vi nåddes av informationen att två av våra kamrater insjuknat och därmed inte skulle följa med. Mycket tråkigt. Men vi var ändå ett härligt gäng kvar som var redo att bege oss.

Redan från bilen såg vi en del fågel. Mestadels tranor och gäss men också en och annan örn och vråk. Vi mötte upp Strängnäsornitologerna i Strängnäs och åkte vidare i samlad trupp. Som planen var upplagd skulle vi göra ett stopp strax utanför Skultuna vid Frövisjön för fika och naturligtvis lite skådning. Artrikedomen i sjön var betydligt bättre än vad jag hade räknat med. Mängder med skrattmås, mycket gräsänder, sångsvanar och grågäss. En hel del krickor och bläsänder. Vi såg också snatterand, stjärtand och skogssnäppa. Dessutom rastade också två stycken sjöorrar i sjön. En mycket trevlig syn.

Väl i Skultuna stannade vi för en tidig men trevlig middag med hela gänget. Batterierna behövdes ju laddads inför kvällens uggleskådning. Det fanns nämligen både slaguggla och lappuggla i området sedan tidigare. Vi började med att åka dit där lappugglan hade setts. Där möttes vi av en del andra skådare och fotografer, och infon om att ugglan setts tidigare under dagen. Hoppet om att få skåda denna juvel blev därav ganska stort. En stund gick men ingen uggla. Däremot både sparvhök och tornfalk. Sen, från ingenstans egentligen, kom han svepande ut från skogen och satte sig i en liten gran mitt på åkern. En fantastisk syn, och jag tror de flesta kände redan där att det var en lyckad resa.

Det bar vidare mot nästa ställe där slaguggla både setts och hörts tidigare under veckan. En skogsglänta som bjöd på ljuva toner från taltrast och trädlärka och spelande morkullor. Ett vildsvin gjorde ett kort besök på åkern men slagugglan uteblev. Men vad gjorde det. Det hade varit en fantastisk dag med fin skådning och härliga människor.

Söndagen var kommen och vi skulle träffa våra guider för dagen klockan 06.00 vid infarten till naturreservatet Hälleskogsbrännan. Det var en spänd skara sörmlandsskådare som lyssnade noga på guidernas genomgång. Hoppet om att få se hackspettar och framförallt tretåig hackspett har nog sällan varit större.

Brandområdet. Foto © Jan Karlsson

Äntligen äntrade vi brandområdet. Det var en mäktig syn. Precis som man föreställt sig att det skulle vara. Vi kom inte långt innan vi gjorde första stoppet för att lyssna efter hackspettar. Bofinkarna sjöng oavbrutet och två stjärtmesar flög förbi. Men ingen hackspett. Vi rullade vidare och gjorde några korta stopp men hackspettarna höll sig alltjämt undan. På vår guides tips ställde vi bilarna och gick en mindre skogsväg ner till en av sjöarna i området. En lite längre promenad som tydligt bevisade att livet återvänt till området. Mängder med bofink, rödhake och gärdsmyg, sjungande trastar och järnsparvar, och sädesärla och sävsparv. Där fann vi även de efterlängtade hackspettarna. En större hackspett och en mindre hackspett. Det gjordes dessutom en obs av två stycken kungsfåglar, en art som drabbats mycket hårt av branden och därför är ovanlig i området.

Lappugglan. Foto © Jan Karlsson

Fler hackspettar blev det tyvärr inte. Men skogssnäppa och två stycken trädlärkor kunde läggas till på listan under förmiddagen.

Det var en fantastisk resa och upplevelse att ta del av tillsammans med alla fantastiska människor som var med. Jag rekommenderar starkt att åka dit och jag själv lär definitivt återvända i framtiden.

Samuel Wivstad