Ugglekväll i Koppartorp

Den 17 mars samlades hela 38 personer vid Koppartorp för att lyssna på ugglor. Måhända kan det vara ett rekord för en kvällsexkursion? För att kunna genomföra skådandet/lyssnandet corona-säkert delade kvällens ansvariga Lennart Wahlén upp gruppen i 4 mindre. Men innan vi delade upp oss höll Lennart en genomgång av våra ugglor och lyckades på ett eminent sätt härma deras ljud. Under denna information stod vi spridda i en stor cirkel. Och i dessa tider och med så många intresserade så bör alla bidra och hjälpa till så att det sker på ett ett säkert sätt genom att hålla distans.

Samling i Koppartorp. Foto © Susanne Stilling

Solen började dala under horisonten och direkt kom kylan. Att stå still och lyssna efter i första hand kattuggla och berguv krävde en hel del tålamod och inte minst varma kläder. Efter att solen gått ner hördes några rop från berguv. Alla blev på "tårna" och spetsade öronen. - Jo visst var det berguvshanen! Vi lyssnade spänt efter att få höra honan svara men trots flera tillfällen då hanen ropade så lyckades vi inte med säkerhet identifiera något svar ifrån honan. Ungefär i samma veva så startade 2-3 st trädlärkor sin serenad. Dom flög över området kors och tvärs och lät sina stämmor göra sig hörda. Under tiden hördes även sångsvanar på avstånd, grå hägrar drog förbi över oss, liksom havsörn. Några domherrar hade hälsat oss välkomna tillika talgoxar och blåmesar.

Deltagarna utplacerade i ring med vederbörligt avstånd. Foto © Susanne Stilling

Då vi var så pass många personer och därmed bilar, så beslutades det att inte åka runt i bilar för att försöka få in flera ugglearter. Men Lennart tillhandahöll detaljerad information om vart vi skulle kunna åka enskilt för att lyssna efter pärl- horn- och kattuggla. Trots att vi fikade och passade på att värma händerna runt muggen började det bli väldigt kallt. Lennart avslutade den gemensamma delen av kvällen och "trots" att vi "bara" hört berguv var vi mycket nöjda. Extra kul var att vi såg många nya ansikten blandat med många gamla Tärnan-uvar.

Vid pennan
Susanne Stilling