En göktyta

Sedan ungefär en månad tillbaka bor jag på Vikbolandet. Det finns gott om göktyta här i trakterna, men jag blev ändå lite förvånad när jag den 29 april fick höra en göktyta väldigt nära vårt hus. Var kunde den vara?

Vår tomt ligger i ett jordbrukslandskap med träddungar i öster och väster, och öppen betesmark i norr och söder. Någon tidigare ägare har intresserat sig för fåglar, för det finns gott om holkar, tyvärr i olika grader av förfall. Men några är trots allt användbara.

Det visade sig snart att göktytan fattat tycke för en röd holk ungefär 10 meter öster om vårt hus. Här ville den bosätta sig, trots närheten till människor.

Göktytan på den röda holken. Foto © Karin Lindström

Göktytan tytade ivrigt, ibland i holköppningen och ibland uppe på holktaket. Skulle den lyckas locka till sig en partner? Dagen därpå verkade den lyckas med sin plan, helt plötsligt var det två göktytor i den röda holken.

Här har han lyckats locka till sej en hona. Foto © Karin Lindström

Men glädjen blev kortvarig. Den besökande göktytan underkände boplatsen efter en stund, och flög sin väg. Troligen tyckte den att det var för nära till människor. Den första göktytan stannade kvar i holken ytterligare någon dag, men försvann sedan in i skogen och hördes ibland på avstånd.

Den 4 maj var den tillbaka, nu med en ny strategi. Den valde en grå holk knappt 10 meter väster om vårt hus istället. Men trots ivrigt tytande i några dagar så blev resultatet detsamma, ingen partner ville flytta in här heller.

Här kollar han in den gråa holken. Foto © Karin Lindström

Så nu är vi utan göktytor på tomten igen. Den röda holken är bebodd av svartvita flugsnappare, den grå har förblivit obebodd. Och det kanske är tur, nära den holken fick vi ett annat besök i fredags kväll.

Mården. Foto © Karin Lindström

En mård tassade runt i den lilla dungen väster om huset. Den gjorde en snabb klättring upp mot ett skatbo. Skatorna försvarade sig ilsket och jag tror inte mården fick med sig någon mat den här gången.

Nu är det måndag och lugnt här igen. Men vad är det jag hör? En göktyta på tomten igen! Och den sitter i trädet med den röda holken, där flugsnapparna nu bor. Hur ska det gå? Ska göktytan lyckas locka hit en partner ändå? Och hur går det då med flugsnapparna? Och vad händer om mården kommer tillbaka?

Den spännande fortsättningen följer, och det gör den ju inte bara på min tomt utan överallt i naturen. Så se till att hänga med i dramatiken nu under våren, fram med kikaren och håll koll på vad som händer omkring oss.

2016-05-16 Karin Lindström